Älskar dig!
Orden jag säger handlar endast om dig, allt jag säger är vad jag tycker, vad jag känner och vad jag vill.
Du är mitt allt du är min tid mitt liv och mitt hjärta.
Mitt enda hopp det är endast du, jag vill bara leva med dig.
Jag ser din själ jag ser mitt allt, jag vill bara vakna upp breve dig.
Så länge jag lever så länge jag har ett hopp så kommer det att vara du.
Just nu så lever jag på hoppet den jag älskar det vill säga dig.
Mitt hopp säger att allt ska bli bra att det ska vara du och jag.
Hoppet hade kanske rätt det är du och ja men va fan jag mår ändå inte rätt.
Något saknas något är fel.
Du är borta och även fler.
Jag känner mig ensam ouppskattad och pallar fan inte mer!
Never stopp fighting
Men alltid blir det något fel eller problem Jag känner en känsla som aldrig försvinner samtidigt som mina läppar rör sig och försöker berätta
Varför kommer det inte fram några ord utan bara rörelser rörelser som ska betyda något
Min kropp frågar sig själv hur länge den ska orka och varför den ska behöva lida
Lida utav alla tankar känslor och tårar lida för att nätterna blir allt med mörka och sömnlösa
Sömnlösa för att jag ler och skrattar på dagen men gråter på natten natten gömmer min sorg och mina tårar
Nätter blir till dagar och jag fortsätter att kämpa kämpa för att försöka få folk att förstå
Förstå varför jag är som jag är förstå vad jag vill och känner
Men allt efter att jag kämpar så finns du fortfarande där där med dina vackra ögon din berörighet och din kropp
Jag försöker få mig att inse att det inte är du utan mina tankar hjärta och ögon som lurar mig
Hjärtat vill vad det vill tankarna säger vad jag känner och ögonen ser det dem vill se
Jag funderar, tänker och önskar. Önskar att det var verklighet det jag ser.
XOXO: ANNIE
Kärleken är mitt allt
Ännu en dag i min depp period.
Jag vet egentligen inte varför jag är deprimerad. Det är så onödigt att vara det egentligen.
Men det är samtidigt svårt att låta bli att vara det.
Jag menar att jag har min pojkvänn som jag älskar över allt annat, min familj och så.
Men fortfarande så är jag inne i en depp period.
Det kom nog efter den senaste polaren som dog. SOM bara jag kände i min familj, han bodde i Göteborg.
Men jag försöker kämpa, mest för att det finns en kille som jag vill dela hela mitt liv med.
Men även för familjen, och för att inte missa alla saker man kan gå igenom här i livet.
Så jag försöker bara glömma allt, men det är ju lätt att snacka och svårt att göra.
Dem senaste 3 nätterna har jag gråtit mig till söms.
Försöker fixa saker och ting, men jag är ingen gud, kan inte fixa det på egen hand.
Behöver min partners hjälp, och så.
Det är otroligt att jag ens får fram dem här orden, för på insidan är jag just nu bara svart.
Många jävla skit år!
Jag fattar inte varför allt ska hända mig för mycket skit åt helvete för mycket skit
Allt började redan när jag var ung men när jag var 12 så flyttade jag hem till min mor men vad fan inte min far
Mina föräldrar var inte tillsammans det var helt fuckt up Dem hade skiljt sig fast morsan hade en ny
vem fan var det Vi flyttade rätt mycket och när jag bara var 13 blev allt bara mer åt
helvete Folk säger att man lätt går efter grupptryck
Men jag gjorde inte det ciggareterna tog mig Eftersom att jag var så ensam min enda sanna vän
Tänk att när en i familjen sin har problem så ska det fan drabba hela familjen
Droger alkohol problem eller vad fan som nu finns Inte kan man få ha det bra nej hela familjen åker fan bara me
Flytta mycket fram och tillbaka från min hemstad och alla mina vänner blev Örebroare i 3 långa år
där var det nästan likadant men ändå lite värre Blev kallad för emo var utfryst och mycket mer än så
inte hade jag många vänner 2 underbara människor liknande änglar såg efter mig
men jag lämnade dem för kärleken Killen han var knäpp han gjorde så att jag nästan lämnade familjen
Problemen med honom dem blev bara värre sluta röka ha kontakt med syskonen och vänner
Men inte nog så den lilla äckliga saken våldtog mig också
Tänk att när en utav barnen i en stor familj har problem så får dem andra även de
Alla dessa problem med allt och lite till kärleken skolan och även sig själv
Fan varför ska hela familjen behöva lida utav de
Efter alla dessa år i Örebro fick föräldrarna jobb dem näst intill flyttade tillbaka Dem bad mig välja mellan
Nyköping och Katrineholm och visst valde jag stället där alla pratar så
Jag fick bo kvar ensam i Örebro packa städa och även laga mat
Men när det var dags att flytta så pallade jag inte mer jag sa ”att jag stannar fan här”
Vart skulle jag ta vägen vart skulle jag bo jo där hos mina polare få Men så klart blev det problem där me
ekonomi skola och även alkoholen så
Jag packade mina saker många drog så fort jag kunde och har inte åkt tillbaka
Men vad fan det verka som om inte bara familjen får problem kärleken och alla runt omkring mig
Känner mig bara ivägen hur fan ska jag orka Tänk att när en utav barnen i en stor familj
har problem så får dem andra även de Alla dessa problem med allt och lite till
kärleken skolan och även sig själv Fan varför ska hela familjen behöva lida utav de
Jag flyttade hem ännu en gång till min hemstad den underbara så Där umgicks jag med syskon och kompisar
började plugga fick pengar levde livet och sket i allt annat Men oj min pappa dog min kompis dog och även en till Min styvpappa fick en stroke hur fan kan det vara så Allt hände så snabbt kommer inte sluta här
Några andra killar jag haft har dumpat mig för skit saker Och även jag dumpade en utav dem
Men fuck sedan 2 månader 1 vecka och snart 4 dar Hittade jag en underbar sak
Han fick hela mitt liv att förändras jag fattar inte de Hur fan kunde jag hitta dig
Du fick mig att inse livet kanske är värt någonting i alla fall efter alla min självmordstillfällen
Jag var lycklig och kär och fyfan vad underbart det är Det är fortfarande du och jag
och shit jag hoppas på att det även tar slut så.
Det är som om man kan bli galen!
Även några utan mina polare som tror på gud kan inte ens förklara.
Som till exempel varför fortsätter vi människor att dömma varandra efter utseende, varför fortsätter vi att dömma varandra efter kille och tjej?
Jo för vi människor är ganska seg tänkta i vissa tillfällen. Man brukar säga att man alltid lär sig en läxa?
Men det verkar som om vissa aldrig lär sig att ge alla människor en chans.
Sen så har jag funderingar över varför alla inte behandlar alla likadant?
Jag som person gör ju det mesta för att hjälpa mina vänner, familj eller pojkvänn om jag har någon.
Och även deras kompisar.
Men det känns som att jag alltid får skit utav vissa fast att jag har ställt upp för dem? Gjort saker för deras skull.
Jag tycker ju personligen att alla som sagt förtjänar en chans på att dem kan bete sig annorlunda. Och vissa förtjänar även fler. Sen så kan man förlåta folk fast att man inte tycker om dem. Det är så mycket enklare att förlåta än att bråka och gråta?
Jag har nyss slutat gått hos min icke svenska hjärnskrynklare, och jag känner det att i stället för att sitta och prata med honom som inte ens kan vara tyst och lysna på vad jag har att säga, och som pratar om piller eller att bli inlåst så ska jag nog försöka gå in här i stället och skriva av mig.
Även om jag inte vet vilka det är som läser. Så är det minst 1 person, och det känns bra att få dela med sig utav sina tankar och funderingar.
BARA DU!!!!!!!!!!!
Du håller på som om jag vore din, Sedan kastar du bort mig. Du upprepar samma procedur varje gång vi träffas.
Tycker du om att leka med mig?
Du är den sötaste jag vet, Du är den enda som gör mig hel. Utan dig känns det som om man sitter fast i ett litet tomt rum och kan inte komma ut.
Du är den enda som har fått mig att le såhär mycket, Du är den snyggaste jag har sett på hela jordklotet. Du är den enda jag har känt såhär mycket för.
Jag kommer att finnas vid din sida vare sej du hatar mig eller inte, när du ler emot mig så kan jag inte stå emot att le tillbaka.
När jag hör en låt så tänker jag på dig, när jag tänker på dig så får jag fjärilar i magen. När jag är med dig så känns allt bra.
Du är den enda som får mig att inse att livet inte är så hemskt ändå.
Jag minns som om det var i går första kyssen jag fick utav dig då .
dina läppar var lena som silke, åh, ville aldrig att den stunden skulle sluta men vi var ju tvungen att sluta .. När jag kramar dig känns det som om tiden står stilla.
Aldrig vill jag släppa dig för du är det underbaraste som finns, när jag håller dig i handen vill jag aldrig dig släppa du är så sjukt underbar det finns inte ord för dig , eller jo 15 ord , du är underbaraste jag vet Jag är verkligen kär & det är i just dig.
Var det något mer eller??
Jag börjar bli smått trött på vissa människor.
Jag skriver inga namn, det är bäst så tycker jag :#
Men vissa människor är så jävla tröga så jag fattar inte vad. Och vissa människor har inget liv så att det trackar andra människor. Varför kan ni bara inte komma överens? Vad är problemet?
Jag börjar aldrig ett bråk, om en person inte har gjort mig något tidigare, så tycker jag det alltid ska vara. Och även att ni kan sluta kalla varandra för en massa fula saker och till och med slänga ut folk från fester?
Till vilken nytta slänger man ut en person från en fest som man har bjudigt, en person som inte har gjort något?
Varför ska man bråka när man kan vara sams och ha kul?
Varför säga till någon att söka hjälp när den inte ens har problemen du påstår att hon har..
Jag fattar ingenting, men det är väl inte meningen att mänskligheten någonsin ska förstå allt som händer på denna jord.
Farsdag
Ni som kan gå och köpa en fin present till eran far eller kanske till och med äta tårta med eran far borde vara glada.
Jag vet att föräldrar kan vara dumma i huvudet ibland, men dem älskar er över allt annat.
Och jag ångrar att jag umgicks så lite som jag gjorde med min far och mår dåligt som fan över det.
Jag kände knappt min far, så jag ber er som svär åt era föräldrar och säger att ni hatar dem. Umgås med dem när ni kan, för jag kan inte träffa han någonsin igen. och saknaden blir allt större för varje dag.
I see u
Jag vet inte varför livet ska behöva vara såhär, varför jag ska behöva må som jag gör. Och varför allt ska vara som det är.
Jag kanske klagar förmycket tycker du, men samtidigt. så känns det bättre för mig om folk kan läsa hur jag mår.
Det som är mest jobbigt är att jag får sammanbrott nästan varje dag, antingen på grund utav att jag är trött på livet. eller som en ångest för framtiden.
Jag har själv satt mig i knipa, men ågrar det stort. Försöker fixa till det så gått det går. Men jag hittar inget stöd, från mamma. syskonen och eller kompisarna.
Vissa förstår inte att det kommer ta hårt som fan på mig om jag går till psykologen, vissa säger att jag ska gå till skolan också. Men det skulle inte funka, för det finns så sjukt mycket saker i mitt förflutna som kommer dra mig ner i botten när jag får uppleva dem ännu en gång.
Och du, du finns fortfarande kvar i mitt liv. I mina drömmar så ser jag dig, ute på stan så ser jag dig, särkilt när jag går förbi där du bott. Även andra människor påminner mig om dig, ibland så ser jag till och med bara en skuggfigur. och jag tänker ju det att det är du.
Nu på det nya stället men ändå gammla så känner man inte sig så välkommen. Eftersom att man blev nedslagen på vägen hem från en live konsert. Dem ropade jävla örebroare efter mig också.
Kände förmodligen igen mig från internet eller något.
Problemet är att min pappa är inte den enda jag ser, jag ser även mitt ex. Andreas, och folk som inte ens är döda. Som mina kompisar från Örebro,det är en jobig sak.
Men jag försöker bara att inte se det, fast jag mår inte så bra på något sätt. och känslan över att se en person som liknar min döda far, gör att jag får kramp i magen, ångest och ingen livlust.
Ångesten gör mig galen, och stänger ut omvärlden, gör så att jag inte vill göra något alls, utan bara lägga mig ner och dö. Krampen i magen gör så att jag får svårt och andas och måste vika mig dubbel. Livlusten försvinner helt, och gör så att jag vill dö, hoppa framför ett tåg eller något. bara försvinna helt
Känslan över att se någon som liknar ett ex, eller ens kompisar. Gör att man vill tillbaka, och kunna umgås som dem gamla goda tiderna. Det var senast igår jag såg en person som liknade Sandra. Samma klädstil, samma frisyr, samma kropps byggnad. Det gjorde att jag började sakna henne, och att jag fick en klump i magen. En klump utav orohet, saknad och sorg.
Orohet för att vi ska tappa kontakten , och saknad för alla roliga stunder och nätter vi haft med fulla av skratt. alla filmer som vi asgarvat till, och alla bilder vi garvat till. Alla torra skämt som vi har mobbat, heidis musik som vi komenterat, och när vi städade hela lägenheten tillsammans, satt på balkongen tillsammans, eller gick hem till hennes bror och hans tjej becka. och satt uppe hela nätterna där. Vi har gjort så mycket kul tillsammans som gör mig ledsen, för att jag aldrig kommer kunna få något utav det igen. Hon går i skolan och jag börjar förmodigen snart jobba.
Det är också därför jag har sorgen i hjärtat. för att jag inte kommer kunna få träffa min bästis så mycket. I see u anyway!!!
Familjetatuering!
Jag har 3 stycken nu, och ska spara 500:- den här månaden, och 500 nästa. Fast dock så är det nästa månad jag ska fortsätta tatuera mig.
Tänk er att jag kommer att gå runt med över 1000:- kronor på min högerarm, dock så har jag redan det.
Och jag har ju 2 tatueringar där redan :D
Däremot så kan jag inte skriva ner vad det är, nej. ni får allt vänta tills den är färdig.
annars snor säkert någon min idé, dock så är vissa personer ett undantag.
Vissa får veta :D
KÄRLEK :3
Kärlek är en väldigt väldigt star känsla.
Som har stor betydelse i livet, och världen.
Jag menar tänk om kärleken inte fanns?
Hur hade då du, jag och alla andra skapats här i världen?
Kärleken är så stark att folk skulle kunna ta självmord för varandra, men det finns även folk som utnyttjar och leker med ordet älskar.
Själv så annvänder jag inte ens ordet, förens dess att jag är säker på mina känslor.
På det sättet så är det inte lika stor chans att folk blir sårade, då dock alla borde börja göra så. Dock så tog det ett halvår innan jag sade jag älskar dig, första gången. Men då var man ju också oerfaren och nervös, det var något nytt, något spännande. Något man ville prova och även alla andra.
Jag ser på kärleken som en stor chans i livet, och som en gåva mellan 2 personer, Kille och kille eller tjej och tjej angår inte mig, eller någon annnan.
Utan endast dem som faktiskt ingår i denna relation.
Men den stora chansen är att kunna dela livet med någon.
Allt man går igenom, alla känslor, alla dagar, alla timmar och sekunder.
För mig så känns det som om kärleken är något att kämpa för, något att verkligen slåss för. Jag har nu varit olykligt kär i en kille i 3 månader kanske, jag är dock inte säker. För att varje dag känns som en evighet, varje dag känns meningslös, och mörk. Men jag står fortfarande kvar hos honom, berättar mina känslor om och om igen för honom, kanske endast med ord. Eller i en fin dikt, jag försöker i alla fall göra det på något sätt då jag dock hittar på något nytt varje gång och inte skriver samma sak. Sen att han läser upp det, och skrattar åt det. Eller skriver "hahaha" tillbaka. Gör mig inget.
För jag vet att han kommer till mig när han behöver prata, eller när han verkligen verkligen saknar mig. Som idag skrev han "vill dock också kunna ligga bredvid dig och kolla på film, bara kunna hålla om dig och krama dig hårt" för jag sade det att jag kollade på film med hunden som jag satt hundvakt till.
Jag har inprinsip offrat allt jag har för honom, jag har kämpat som bara den för honom, försöker alltid att ta mig till honom, bjuder honom på saker. Och har kul med honom, men han måste väl också växa upp någon gång och tänka att han inte kan knulla runt hela livet. Det är den stunden jag längtar efter, då han bli en man. Och inser att det är dags att hitta någon att dela alla stunder med, alla minnen, alla tårar. Hela livet, den stunden kommer bli underbar, men inget jag förväntar mig.
Hittar jag någon som jag tycker mera om, så väntar jag dock inte. Kan inte vara ensam tills den dagen han vill ha mig. Men min kärlek till honom är så stor, jag tänker på honom hela tiden, hela dagarna, vad jag än gör så finns han där.
skriver till honom hela tiden. I magen känner jag hur hjärtat pulserar, det som om jag har 2 hjärtan för att hjärtat slår otroligt snabbt. Dubbelt så snabbt. Mitt hjärta slår endast för honom just nu. Han har gjort mitt liv mera spännande, det känns som jag verkligen vill leva vidare, och ha kul. Som om jag vill dela mina dagar med någon, helst honom, men han är inte villig. Men som jag sagt, kärlek är något att kämpa för.
Vilket jag dock redan har gjort, men dock kommer att fortsätta med.
Känns meningslöst att inte kämpa för den eller dem man älskar, kärleken är dock också till för familjen, vänner, djur och mera saker.
Den kärleken jag skriver om är väldigt mäktig, dock inte lika stark som en morders kärlek till sitt barn. Men ändå stark, för min del i alla fall.
Kämpar för att kunna få den jag vill, som dock har en son. Men som jag är otrolig såld och galen i. SLÄPPER DIG ALDRIG!
School
Skolstart
Snart så börjar skolan, och jag vet inte vad jag ska känna, tycka eller tänka.
Jag känner det att jag ska gå tillbaka till skolan igen.
Men har sammtidigt en klump i magen.
Klumpen är som en varning över att jag kommer behöva uppleva samma sak som varje år.
Så om ni undrar varför jag är negativ när det gäller allt, så är det just för att jag tänker på allt detta.
XOXO:ANNIE
Clothes
Kvällen blev så att jag och Sam fick para ihopp mina kläder jag köpt och satte på mig dem.
Så jag tänkte att även mina läsare skulle få se dem :D well, här är dem, komentera gärna :P
new hair
Idag så har jag inte gjort något speciellt jätte roligt, jag har varit på återbesök på sjukhuset, och även gått på stan med morshan för att handla minnes kort till kameran..
Efter det så tog mi en fika, och gick till hennes mans jobb. Där väntade vi på en kompis till henne, för vi skulle ju sitt i kiosken till garphyttan igen. När vi väl åkte dit, så var det inte speciellt bra väder där heller, regnet ösade ner. Tur var det att man var förberedd med regnjacka och luvtröja.
Vi satt inomhus och försökte roa oss så gott det gick, men fick äntligen så småning om åka hem.
Hemma så städade jag rummet lite och sedan smsade jag min polare Sam, och bjöd över henne till mig. Det var då vi provade min nya locktång, och resultatet blev Awesome :D nu ska Sam också sova över :D
Antikillar!
Antingen så är det så att killarna kommer efter mig, men då är det killar som jag inte ens är intresserad utav! Eller så är det jag som går och kärar ner mig i ett svin eller 2. Och då menar jag verkligen svin (raggarsvin)
Senaste kille gav mig förväntningar, verkade vilja bli tillsammans och allting, sen när man slutade umgås med honom (när han inte hade något säkert ligg längre) så började han svina sig emot mig.
Men han är ju trots allt ett raggar svin, dem bryr sig inte om att pöken blir sårade, bara dem får ligga så är dem glada sen..
Mina medmänniskor tror säkert att jag mår bra utav att jag ler, skrattar och umgås med polare, men det säger ingenting. Jag har haft ett fejk leende i snart 5 års tid, så jag är jävligt duktig på att spela "lyklig".
Alla säger att jag ska sluta dra på sig andras problem, och att jag ska gå hos en psykolog, men nej tack. Pratar heldre med vänner, en speciell vän. För att dem känner mig, så jag slipper sitta och berätta mitt livs historia.
Syskonen skyller allt på mig, och säger astt jag har för bråttom med killarna, men om man är 17 och inte har haft ett enda bra förhållande, och alltid kastar pärlor åt svin, så är det klart att man letar vidare.
Hoppas att jag hittar någon vettig snart :D:D
Känslan är under ytan på mig själv
Vet inte hur den försvann, men nu har jag istället en känsla i magen, eller kanske i hela kroppen.
Mera som en rysning som säger mig att min kompis kommer dumpa honom, för att jag är sur på henne.
Vilket jag tycker är helt onödigt, gjort är gjort och det kommer alltid att finnas där.
jag känner att den här känslan inte är på insidan, utan under ytan om ni förstår vad jag menar.
Så djupt inom mig att jag knappt själv kan se den. Eller ja, känna och läsa den.
Men jag vet att det är det jag känner, för jag har tänkt på vad som händer om hon dumpar honom.
Kommer han komma tillbaka till mig då? Alla förtjänar en andra chans, och till och med fler i vissa samband.
Jag vet inte vad som händer i Örebro, eftersom att jag själv är i Katrineholm, och det gör att jag får en annan känsla.
En känsla av orohet, nyfikenhet och lite allt möjligt, det är otroligt jobbigt att så många olika känslor kommer upp hela tiden. När ska mitt liv bli bra? Kan jag aldrig få leva i lycka i mer än 6 dagar?
Jag längtar tills ljuset kommer tillbaka i mitt liv, men när gör det det?
Hur länge ska jag orka vänta?
Den otroligt dåliga känslan som övervinner allt.
Jag sa här om dagen att jag inte skulle skära mig till min kompis, men mitt psyke och mina tankar sa att det gör att du mår mycket bättre. Detta kan tas som en sjukdom och jag vet inte om det gör det, jag har en gång vunnit över den här känslan, men det var när mitt ex fanns där. Vilket han inte gör nu, och det mår jag verkligen skit för.
Jag ångrar att jag skärde mig, men det verkar inte bli så att många får veta det. Av familjen då, eftersom att dem då kommer vilja lägga in min på psyk. Jag har många gånger funderat på att ringa till min morsha och säga att hon ska skriva in mig där. Eftersom att jag kanske skulle kunna må bättre sen, det är inte säkert, men dem kanske skulle kunna få bort den känslan som sitter hårt på mitt hjärta.
Inramad och mosad av taggtråd eller något liknande, jag hittar verkligen inte ord till att beskriva denna känslan, kanske någon på denna jord som känner ungefär likadant.
Den kommer oftast när något har hänt, något som verkligen sårar mig, som denna gång, bli dumpad, efter alla förväntningar om att ha något att älska, ha någon att bli älskad utav. Och bara flödas fram utav kärlek, eller kanske rosa moln i min egna bubbla. Jag vettifan GAHH >.<
Gammalt!
Killar och deras space!:
Just nu så undrar jag vem av oss som behöver space.
Det var ju du som gjorde slut? Varför behöver du då space?
Svårt att förstå sig på er killar, har gett upp hoppet om det nu.
Behöver space för att kunna bli min vän? Och sedan gå och bli tillsammans med min polare?
Det är ett öppen förhållande, men i alla fall.
Vad fan håller du på med igentligen? Vill du fucka mitt psyke helt?
Orkar fan inte bry mig längre :P
Inte mitt problem om det inte funkar, men det är fittig stil som ni håller på med just.
Och liksom fråga om jag är sur på dig. Snälla.'
Du kan väl tänka själv, eller ja. Jag svarade ju i alla fall på ett smart sätt.
"Hur skulle du känna om du vore jag, om du hade träffat en kille som var som din drömm kille.Om du visste att du aldrig skulle få chansen att träffa en likadan. Om du litade på dina kompisar, och dem svek dig på det här sättet. Om du fortfarande hade känslor för honom. Om du tänker med hjärtat och dina djupaste känslor. Så vet du hur jag känner mig nu"
hoppas det får dig att förstå.
Men jag förstår fortfarande inte varför du behöver space, men det är skitsamma. Jag har som sagt gått vidare,även om jag har känslor för dig. Det kan man ha väldigt länge.
Tears of blood
Är det verkligen meningen att endast jag av alla syskon i familjen ska få skit? Linda säger att hon också har haft det svårt, ja visst det kanske du har haft. Men du har bara haft svårt med familjehemmet och killarna!
Vet du hur mkt svårare jag har det eller? Visst finns folk som har det värre, men.
Enlignt min 14 åriga lilla syster så är hon tillsammans med min gamla kärlek, och syrran säger att jag förstörde det emllan oss. Men då kommer jag nog trots allt förstöra för alla eftersom att även förhållandet med Joacim Larsson var mitt fel. Vad har jag gjort för att behöva tillbringa natten med att gråta tårar?
Den senaste kärleken är skit taskig emot mig, han hatar mig otroligt mycket verkar det som, och jag hatar honom mer!!
xoxox: Annie
För mycket!
Den historia börjar Torsdagen den 24 Juni 2010. Man var hemma med mamma som snart skulle dra och spela bangolf. Så man skrev med lite kompisar att a jag får sitta ensam på midsommar afton.
En av dem alla tyckte synd om mig (Svensson)
Så från att ha suttit ensam hemma, så kom man till kumla. Innan vi åkte hem til Svensson så åkte Pierre till affären. Han handlade tre olika slags snacks, tidningen a. Det var ju spännande, det tog lång tid som fan i affären. Men inte bara det, efter affären så skulle dem sätta sig ner och äta.
Och där får vi sälskap, så jag blir kallad för det andra och det ena. "Vilken typ du har det ihop med" "Är ni gifta?" "Vilken fin brud du har skaffat Svensson" Som tur är så skulle sälskapet dra, och jag var tvungen att vänta tills dem hade ätit upp. Och efter det så skulle Pieree köra hem bilen och vi gå. Inte för att jag förstår varfrör, men det var Svenssons idé.
Som vanligt så hittade han flera att snacka med och så klagade han på att det var långt att gå hem.
Jag tvingade honom inte att be Pierre köra hem bilen.
När vi äntligen var framme hos Svensson så väntade vi på Pierre som hade åkt någon stans.
Han hade nämligen min väska, men mina två öl. Vi började dricka när Pierre kom, eftersom att han också ville dricka idag. Vi satt där och drack tillsammans med Svenssons granne, han är väl kanske 56 eller något. Gammal i alla fall, han snackade en massa om att jag var snygg och att jag hade skit fina ben.
Det blev irriterande efter ett tag och jag blev illa mående.
Senare på kvällen när Svensson var sådär lagom full, så blev det mer och mer folk.
Simon men hela Midnight Teds (bandet) Adams bror med brud. bandet är ju bara 5 pers, sedan adams bror, bruden, Pierre, Svensson och jag.
Ja Torsdagen innehöll en massa roligheter, men det gjorde Fredagen med.
Svensson vaknade av att Sunken ringde honom och ville ha kaffe, klockan var cirka 11.
Efter kaffet, så gick Svensson och hans granne på alkoholen igen. Dem tog 2 varsina öl, sedan blev det whiskey, och a Svensson blev verkligen dålig. För han gick bakom ett träd och spydde när vi skulle åka.
Vi skulle åka för att fira midsommar och kolla på Midnight Teds när dem spelade.
Ja när vi hade åkt dit bort där dem skulle spela live, så drack Svensson för mycket igen. Jag dansade och ramlade slog i armbågen haha :D:D inte bara, men det var i alla fall en helg fult med liv.!! plus att jag fick träffa Svenssons son och brud! Bruden förtjänar honom inte, fast a det är ju ex nu. Hon förtjänar inte underbara Svensson..
